Insikt

Sitter i skolan och jobbar med en uppgift. Den handlar om leukemi (tror jag, det är det man ska ta reda på ;P), och i jakten på fakta om leukemi halkar jag in på bloggar om cancer i olika former. Varje gång jag fastnar och läser dessa bloggar, det händer kanske någon gång i månaden, så blir jag så himla himla berörd. Dels på grund av hur hemskt livet kan vara, och dels på grund av hur otroligt starka vissa människor är. Jag menar, att plötsligt få reda på att det inte finns mer att göra, att du har några dagar, kanske en vecka kvar att leva. Du kommer bara få smärtstillande för det är inte lönt att fortsätta med någon annan behandling som ex. cytostatika.

Vad FAN, rent ut sagt, hade man gjort? Och ännu värre, vad hade man gjort om man inte ens hade en aning om att man var sjuk, och fick beskedet att man antagligen kommer dö inom ett par veckor? Då har man inte ens fått en chans att låta det sjunka in? Inte kunnat förbereda sig på att man kanske inte kommer överleva, eller kunnat berätta för nära och kära...

Varje gång jag läser bloggarna blir jag gråtfärdig. Vet inte varför. Kanske för deras skull? För att det är synd om dom och deras närstående? Och varje gång blir jag påmind om att man inte ska ta livet för givet. Tyvärr dröjer det inte lång tid innan jag glömmer bort det igen. Oftast bara någon timme. Hur kan man vara så...trög? Kan man inte bara lära sig och förstå att man ska vara så fruktansvärt tacksam att man får vara frisk, och att de man älskar får vara friska och må bra? Tacksam för att man får och kan göra allt man gör?

T ex., Senast jag klagade så klagade jag tyst i mitt huvud på att det var förjäkla jobbigt att behöva cykla med min tunga väska, till bussen. Just nu tänker jag bara: okej, what about dom som skulle göra vad som helst för att få cykla, men dom kan inte för dom kan inte gå mer än 10 meter innan dom måste sätta sig ner och vila för deras lungor bara fungerar till 15% pga. lungcancer, eller dom som inte ens har några ben?!

Så sluta klaga Terese, och alla ni andra med för den delen, och var tacksamma och snälla! :)

Kommentarer
Postat av: corre

jag gillar dina funderingar, det är verkligen sant!

2011-08-25 @ 22:08:31
URL: http://tessdav.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0