Rast och ro? Sommarlov? Äsch!

Phewh. Praktiken är godkänd. Hemtentan är färdigskriven. Så nu är det bara att plugga inför tentan på lördag, projektplansopponeringen om en och en halv vecka, läsa psykiatrikursen och skriva tentan på den, SEN är det lov (=jobb) Jisses...


Hemtentan (Y)

Chi-två, standarddeviation och icke-parametriska test

Här händer det inte mycket... Det är för att jag har mer än någonsin att göra i skolan så jag har typ inget att blogga om.

Idag har jag och min uppsatspartner suttit och gjort färdigt en studieuppgift om statistik. KUL. Vi har granskat en artikel och de olika metoderna som använts för att skriva den. Massa tabeller och analysmetoder, typ så här:



Under en av de meningslösa föreläsningarna i morse (vi hade föreläsning i artikelsökning, för typ 4:e gången) blev jag SKITSUGEN på bagels och pannacotta. Inte samtidigt då. Så nu har jag lyckats göra en sats av varje. Jag gjorde en lite smalare variant av pannacottan, och använde kesella och bara liiite grädde. 




Sommarvikariat

Idag fick jag reda på att jag har fått jobb som sommarvikarie på neonatalen här i karlskrona. Fast det gick lite konstigt till :P

Det började med att igår på morgonen var det någon med skyddat nummer som ringde till mig, men eftersom det var skyddat och jag sov, så struntade jag i att svara. Sen några minuter senare fick jag sms från en i min basgrupp, så då antog jag att det var hon som hade ringt också. Sedan idag när vi hade redovisning med basgruppen sa en anna tjej i min grupp att hon hade fått jobb på neonatalen och att de hade ringt igår. DÅ fick jag panik. Jag frågade tjejen som hade smsat mig om det var hon som hade ringt igår, men det var det inte. Så sen fick jag sitta och vänta genom alla redovisningarna och bara längta tills det var slut. Sen sprang jag bort till neonatalavdelningen och sa "hej jag sökte ju sommarvikariat här och..." så sa hon att "ja, jag försökte få tag på dig igår ju". Så sa jag att det var därför jag var här uppe nu för jag missade samtalet. Sen pratade jag lite mer med henne och hon sa att de hemskt gärna ville att jag jobbade där i sommar! :) och ja, jag kommer nog tacka ja ;)

Förresten så fick jag godkänt på praktiken också! T4, here I come!

Updatering

Om ni undrar varför här aldrig händer något så är det för att jag har praktik och jobbar typ hela tiden, och när jag inte gör det så pluggar jag eller sover i soffan :P

OMG paniiik!

Idag när jag hade jobbat färdigt och skulle byta om besannades min värsta mardröm (nästan faktiskt). Jag hade råkat låsa in nycklarna till hänglåset i skåpet!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Så jag fick lite lätt panik och rotade igenom min väska en gång till och hoppades att de skulle vara där ändå. Men nej. DÅ! Då fick jag den briljanta idéen att jag försöka operera ut nycklarna från jackan I skåpet. Som tur är är det skåp jag har lite... konstigt. Dörren är lixom lite utböjd från mitten och uppåt, men inte så att man kan sno grejer, trodde jag. Haha :P Hur som helst pillade jag in fingrarna och fick tag på jackan, och försökte dra den uppåt och utåt, så pass mycket att jag fick tag på rätt ficka.

När jag väl fick fram rätt ficka gick det upp för mig att nycklarna antagligen var för stora för att få ut, eller så skulle de ramla ut fickan (vars öppning var på sidan), och landa på golvet i skåpet... Men i det läget hade jag typ inget val så jag slet till och fick ut lite av fickan, lyckades krafsa ut nycklarna OCH. KOM. IN. I. SKÅÅÅÅPET! :D:D:D:D Lyckan var gjord.

Tur att det inte var någon annan i omklädningsrummet just då haha :)


Det var då inte fickan som syns här som nycklarna låg i, utan den andra :P

Next: catheterization

Så här gör man alltså när man sätter KAD på en kvinna :)



Och nej, det är ingen riktigt mutta :)


De sterila handskarna blev en ny favorit! Mycket godluktande och tighta


Vi har även fått nya övningskläder. Som vanligt är de skitstora, jag har en i S på mig här och posar som aldrig förr.



De är häääär!

Nästan en månad, några arga mail med konstruktiv kritik och 100 kronor i kompensation senare, har mina crocs Ä.N.T.L.I.G.E.N kommit. Det är preciiiiiis att de passar, speciellt Mary Jane-skorna längst till höger. Det är så det skriker :P Men det ska nog gå bra! Jag kan kanske inte ha de tjockaste strumporna i just det paret, så om jag tvunget vill ha tjocka strumpor så får det bli något av de andra paren :)

De rosa är Crocs Tone Skylar Clog, de vita är Crocbrand, och de svarta är Women's Charlie Mary Jane. Och sen är där 2 medicin-jibbizar


NU är jag redo i alla fall :)

Skor till samlingen

Mina "foppatofflor" som jag köpte i kroatien för x antal år sedan är totalt nedslitna, och snart är det praktik = PANIK! Så jag tyckte att det var på tiden att beställa ett par nya, och denna gången äkta, för bättre kvalité.

När vi var i bangkok provade jag en massa olika modeller, och har sedan dess funderat på en liiite "finare" modell. Men väl inne på crocs webshop blev jag lite konfunderad. Om det skulle vara blött på golvet och man går på det blöta, eller liiite fuktiga, med crocs på så slår man sig halvt fördärvad för dom blir så jäääkla hala, så jag var tvungen att köpa ett par med lite lägre klack (läs sula) också, inför min framtida yrkesroll då jag ska plaska runt i fostervatten (Y)



Beställda! Fick ju såklart köpa en liten medicin-jibbitz också :)



Det kurrar i magen så här en fredagskväll

Imorgon vankas tenta, klockan 11.00 till 16.00. Kalaskul! Precis vad jag vill göra en lördag. Fast på något sätt tycker jag att det är ganska kul med tentor, definitivt roligare än vanliga gymnasieprov. Och jag är ju en sucker för frågesport; fråga sambon som blir laaagom glad varje gång jag frågar om vi ska spela vetgirig mot varandra :) Men när frågesporten gäller saker som man måste kunna, och ens framtid står på spel så är det liiiite nervösare och lite mindre roligt. Nu har jag nog gjort vad jag kan för denna gången i alla fall, och min rumpa är trött på att sitta här i plugghörnan, i allafall trött på att sitta här och plugga. Kalle har utlovat svankmassage till mig, eftersom min svank har plågats av dålig sittställning i plugghörnan, hela veckan.

The one and only... PLUGGHÖRNAN


och ja, nagellack/nagelredskap och fjärrkontroll är ett måste i en plugghörna

Otroligt

Ramlade över denna på facebook:




"A picture began circulating in November. It should be "The Picture of the Year," or perhaps, "Picture of the Decade." It won't be. In fact, unless you obtained a copy of the U.S. paper which published it, you probably would never have seen it.

The picture is that of a 21-week-old unborn baby named Samuel Alexander Armas, who is being operated on by surgeon named Joseph Bruner. The baby was diagnosed with spina bifida and would not survive if removed from his mother's womb. Little Samuel's mother, Julie Armas, is an obstetrics nurse in Atlanta. She knew of Dr. Bruner's remarkable surgical procedure. Practicing at Vanderbilt University Medical Center in Nashville, he performs these special operations while the baby is still in the womb.

During the procedure, the doctor removes the uterus via C-section and makes a small incision to operate on the baby. As Dr. Bruner completed the surgery on Samuel, the little guy reached his tiny, but fully developed hand through the incision and firmly grasped the surgeon's finger. Dr. Bruner was reported as saying that when his finger was grasped, it was the most emotional moment of his life, and that for an instant during the procedure he was just frozen, totally immobile.

The photograph captures this amazing event with perfect clarity. The editors titled the picture, "Hand of Hope." The text explaining the picture begins, "The tiny hand of 21-week-old fetus Samuel Alexander Armas emerges from the mother's uterus to grasp the finger of Dr. Joseph Bruner as if thanking the doctor for the gift of life."

Little Samuel's mother said they "wept for days" when they saw the picture. She said, "The photo reminds us pregnancy isn't about disability or an illness, it's about a little person" Samuel was born in perfect health, the operation 100 percent successful. Now see the actual picture, and it is awesome...incredible....and hey, pass it on! The world needs to see this one"

Rörigt värre

Om ni undrar varför det inte uppdateras så flitigt här så är det för att jag har tenta på lördag, såå jag tittar på TV ;]
Ungefär såhär känns det i min hjärna, fast 4000 gånger värre:



(Klicka på bilden)


Någon intelligent människa tycker att vi ska kunna ca 40 sjukdomar (symtom, orsak, uppkomst, diagnos, behandling, omvårdnad) och ALLT om hur smärta fungerar, på mindre än 4 veckor. Den personen måste veta galet mycket om inlärning, med tanke på att det mesta av det vi måste prega in i huvudet in för tentan kommer vara som bortblåst om ett halvår.

Tentaplugg

OH jag har den stora äran att läsa om... BAJS till nästa tenta. Till den tentan ska vi kunna mellan 30-40 sjukdomar. Orsak/uppkomst, symtom, diagnos, behandling och omvårdnad på alla. KALAAAAAS!



Jaja nu sitter det!



"Manuset" till morgondagens grymma redovisning. Nu ska jag äta LARRE! Jasså larre? Japp. Godkväll

Insikt

Sitter i skolan och jobbar med en uppgift. Den handlar om leukemi (tror jag, det är det man ska ta reda på ;P), och i jakten på fakta om leukemi halkar jag in på bloggar om cancer i olika former. Varje gång jag fastnar och läser dessa bloggar, det händer kanske någon gång i månaden, så blir jag så himla himla berörd. Dels på grund av hur hemskt livet kan vara, och dels på grund av hur otroligt starka vissa människor är. Jag menar, att plötsligt få reda på att det inte finns mer att göra, att du har några dagar, kanske en vecka kvar att leva. Du kommer bara få smärtstillande för det är inte lönt att fortsätta med någon annan behandling som ex. cytostatika.

Vad FAN, rent ut sagt, hade man gjort? Och ännu värre, vad hade man gjort om man inte ens hade en aning om att man var sjuk, och fick beskedet att man antagligen kommer dö inom ett par veckor? Då har man inte ens fått en chans att låta det sjunka in? Inte kunnat förbereda sig på att man kanske inte kommer överleva, eller kunnat berätta för nära och kära...

Varje gång jag läser bloggarna blir jag gråtfärdig. Vet inte varför. Kanske för deras skull? För att det är synd om dom och deras närstående? Och varje gång blir jag påmind om att man inte ska ta livet för givet. Tyvärr dröjer det inte lång tid innan jag glömmer bort det igen. Oftast bara någon timme. Hur kan man vara så...trög? Kan man inte bara lära sig och förstå att man ska vara så fruktansvärt tacksam att man får vara frisk, och att de man älskar får vara friska och må bra? Tacksam för att man får och kan göra allt man gör?

T ex., Senast jag klagade så klagade jag tyst i mitt huvud på att det var förjäkla jobbigt att behöva cykla med min tunga väska, till bussen. Just nu tänker jag bara: okej, what about dom som skulle göra vad som helst för att få cykla, men dom kan inte för dom kan inte gå mer än 10 meter innan dom måste sätta sig ner och vila för deras lungor bara fungerar till 15% pga. lungcancer, eller dom som inte ens har några ben?!

Så sluta klaga Terese, och alla ni andra med för den delen, och var tacksamma och snälla! :)

Nu är det dags!

Äntligen (peppar peppar) håller jag på att bli lite friskare, så idag har jag lyckats plugga lite! Har faktiskt gått igenom all mikrobiologi och fattar ändå någorlunda :) yay. Imorgon blir det farmakologi och körkortsteori!

Hosthost


Bilder!!

Länkar vidare en blogg! Louise i min basgrupp tog bilder idag när vi övade metod, och dom är FINA! check 'em out!

--> Ett Mammahjärta

Gruppträff på bordet



Detta är vad som händer på Basgrupp 5s träffar, bakom all smarthet..

Och för er som inte vet, så går den här "leken" ut på att Jesper som ligger på bordet ska tro att hans vänstra ben kommer mycket längre ner än det högra på vägen ner. Eller okej, vem som helst fattar att det inte är så, men det känns som det :)

i mitt hjärta


Hello babes

Okej, nu är det så, att jag har inte bloggat på hur länge som helst. OCH.. Tyvärr är det så att jag inte har tid och inte orkar för om två veckor är det tentadags, och det är alot att göra. Så vi ses, inte mycket, men lite i alla fall :)


Metodövning

Idag har vi gjort alla metodövningar som repetition inför det praktiska provet. Det var mysigt och vi var bara halva basgruppen.




Som vanligt kunde jag inte låta bli att fjanta mig lite. Lägg märkte till att den utbytbara snoppen ligger till höger på bordet :)

Tidigare inlägg
RSS 2.0